För varje dag blir de lite mörkare. Nu börjar vardagen förändras. Kölden knäpper till och löven släpper taget om grenarna. Solens timmar blir något vi hanterar ännu mer varsamt. Kanske drömmer sig någon bort till det som varit? Den varma sommardagen eller kvällen på bryggan solnedgången. Kanske står någon vid fönstret och väntar på att vintern ska komma? När snö får falla från himlen och vi, ta plats i en omfamnande värld. Sen finns det de som älskar det som är nu. Just i det vi lever. I vimlet av löv och regnskurar. Någon vittnar om gåshud över att få tända ljus eller sitta vid en brasa. Det som under en tid gömts undan får nu ta plats. De kala grenarna som i sig själva skapar så vackra mönster. Slås av tacksamhet för alla våra årstider. Tänk att vi får stå mitt i Hans skapelse och får ta del. Varje dag och varje stund är unik och kommer inte tillbaka. Stanna upp och ta emot det som kommer till dig. Mitt i det som är ditt liv, i den du är och blir genom andra. Hösten skapar fina möjligheter för oss att mötas igen. Så välkommen, kom så flyttar vi in!